klaraborg 1

Kulturhistorisk värdering

Värdering

Röd - särskilt värdefull
Ingår i värdefull miljö: Det gamla Karlstad

Värdemotivering

Byggnaden är välbevarad med ett visst underhållsbehov. Byggnaden är en del av den äldre bebyggelse som uppfördes före stadsbranden 1865. Det socialhistoriska och samhällshistoriska värdet ligger i möjligheten att se hur staden såg ut för flera hundra år sedan samt hur människor levde då. Till dessa värden bidrar även det faktum att den södra delen av huset är uppförd som bränneri vilket har koppling till förbudet mot bränning för husbehov. Byggnaden är ett karaktäristiskt inslag i stadsmiljön vid Drottninggatans ände. Släkten Löwenhielm var en inflytelserik och högt stående släkt i Karlstad under 1700- och 1800-talen. Detta ger byggnaden ett personhistoriskt värde.

Viktiga karaktärsdrag: Byggnadsvolymen. Fönstersättning och fönsterrutsindelning. Dekorationer i form av exempelvis växtslinga och fönsteromfattningar. Huvudentréns tak, takform och pelare. Valmat sadeltak, mörk taktäckning.

Fakta

Byggår

1849

Byggnadstyp

Nyklassicism

Byggnadsbeskrivning

Byggnad i två våningar med t-formad plan. Fasaden är putsad i ljust grå. Sockel av huggen natursten. Spröjsade två- och treluftsfönster med vita bågar och spröjs. Fönsteromfattningar i trä, målade i grön/grå. Våningsavskiljare i grön/grå. Under takfoten på den norra huskroppen löper en dekorativ växtslinga, uppbruten med små runda vindsfönster. Takfot med "tassar" runt hela byggnaden. Den södra byggnadsdelen har kolonner av trä vid hörnen. I norr finns huvudentrén med svängt tak stöttat av fyra spjutliknande, smäckra pelare. Byggnaden har valmat sadeltak täckt med svartmålad takplåt.

Extra tillägg

Förändringar

Byggnaden har blivit förändrad och tillbyggd i omgångar beroende på de olika användningsområdena. Byggnaden hade tidigare skiffertak.

Historik

På tomten fanns mellan 1774 och 1849 "brännerihusen", husbehovsbränning av alkohol var förbjudet under perioden och sköttes av staden. Den gamla brännerigården utgör i dag den utstickande södra delen av herrgården. Herrgårdsbyggnaden i norr uppfördes av generallöjtnant Carl-Gustaf Löwenhielm. CG Löwenhielm var sonson till den greve med samma namn som uppfört Grevgården i kvarteret Almen 100 år tidigare. CG Löwenhielm hade god kontakt med det svenska hovet och familjen fick kungligt besök på både Grevgården och Klaraborg. År 1859 gick CG Löwenhielm bort och herrgården såldes till staden, tio år senare började den att användas som fattigvårdsanstallt vilket pågick fram till 1950. Då ändrades användningen åter igen och den stora tegelbyggnaden intill herrgården blev universitetsfilial medan herrgården i sig användes som kårhus. I dag är det musikskola i tegelbyggnaden och bland annat organisationen KRIS (Kriminellas rätt i samhället) håller till i det gamla trähuset.

Text ur "11 frågor om Karlstad - en kulturhistorisk tipspromenad framtagen av Karlstad Lever till Kulturhusens dag hösten 2006" Peter Sörensen

Klaraborgs Herrgård, eller den Löwenhielmska herrgården som den

ursprungligen hette, uppfördes omkring år 1849 av generallöjtnanten

Carl-Gustaf Löwenhielm, sonson till den greve Löwenhielm som 100 år

tidigare uppförde Grevgården i dagens kvarteret Almen.

Generallöjtnant C-G Löwenhielm var då Sveriges mest

betydelsefulla man i främmande länder och hade nära kontakt med det

svenska hovet. Han hade redan vid unga år träffat prins Oscar, sedemera

Oscar I, och var under en tid kammarherre och kavaljer hos honom.

Kontakten med kungligheter, furstar och tsarer gjorde att livet på

Klaraborg allt som oftast var oerhört ståtligt och festligt. Folket i

Karlstad fick ofta beskåda livréklädda kuskar som körde högtidsklädda

gäster till stora baler och middagar på herrgården. Och visst blev det

uppståndelse när syskonen Löwenhielm besöktes av kungligheter på både

Grevgården och Klaraborg!

När C-G Löwenhielm gick bort 1859 såldes Klaraborg till Karlstad

stad som tio år senare började bygga om den stolta herrgården till

något så paradoxalt som en fattigvårdsanläggning (jodå!). Flera

byggnader tillfogades och verksamheten fortgick ända fram till 1950.

Därefter blev herrgårdsbyggnaden kårhus och det stora fattighuset

universitetsfilial – och sedermera musikskola.

Trots vanvård och det hårda slitage som detta bruk av herrgården

orsakat och trots att den idag står omgärdad av okänsligt tätt inpå

dragna asfaltvägar och moderna betongkreationer kan man en stilla

sommarnatt om man lyssnar noga ännu höra glammet och känna en svag

doft från svunna tiders storhetsdagar när man passerar Klaraborgs

herrgård, ett verkligt stycke kulturhistoria.