Ordlista

A

Absid

Halvrund eller mångkantig täckt byggnadsdel, oftast förekommande som avslutning på en kyrkas kor.

Allé

En väg eller en gata med träd planterade på båda sidor, vanligen i enkla rader. Började anläggas under 1600-talet.

Ankarjärn (ankarstång)

Stång av metall som används för att förankra olika byggnadsdelar i murverk.

Ankarslut (fästankare, tvärjärn)

Tvärgående kort stång i änden på ett ankarjärn med uppgiften att uppta och fördela dragkraften från ankarjärnet. På äldre byggnader (t ex medeltida samt hos den nationalromantiska stilen kring sekelskiftet 1900) ligger ankarsluten ofta fritt utanpå muren och är därför dekorativt utformade.

Arkad (pelargång, galleri)

Täckt gång som är öppen på en eller båda sidor genom en rad bågar vilande på stöd, t ex pelare eller kolonner.

Armerad betong

Betong som har förstärkt hållfasthet genom inläggning av armering, t ex nätmattor eller stänger av stål eller järn.

Asbestcement

Eldfast trådigt material. Från sekelskiftet 1900 använt till byggmaterialet asbestcementplattor. Svensk tillverkning startade 1907 vid Eternitfabriken i Lomma. Under 1950 och 1960-talen framfördes misstankar om att asbest kunde orsaka lungcancer och tumörsjukdomar, vilket bekräftades i början av 1970-talet.

Atriumhus

Lågt hus omkring en sluten gård. Vanligt för radhus då rummen är disponerade i vinkelställda längor kring ett slutet, gårdsliknande uterum, det s.k. atriet. I det romerska huset var atriet husets huvudrum, upptill försett med tak runt sidorna och med en ljusöppning i mitten.

Autenticitet

Betyder äkthet, tillförlitlighet, ursprunglighet. Åsyftar inom byggnadsvården de spår av konstnärligt uttryck, hantverksmetoder, tidigare lagringar och ändringar samt tidens gång i form av patina och tidsskikt som är avläsbara i byggnaden och som vittnar om det förgångna

B

Ballast

Material som fyller ut betong eller puts. Består av sönderdelat stenmaterial, oftast naturlig eller krossad sten eller grus, kornstorleken anpassas efter behovet. Frilagd ballast i betongelement innebär att betongelementets yta har frilagts från betong, genom att ytan t ex borstats så att ballasten framträder eller att ytskiktet täcks med ett lager av småsten, vanligen en- eller flerfärgad marmorkross, som gjuts in i ytan och sedan blästras fram. Detta var en vanlig dekorationsmetod under rekordåren.

Balustrad (räckverk)

Räcke utmed t ex en terrass, på ett tak eller vid en trappa. Räcket är uppbyggt av en serie stöd, ofta profilerade s.k. balusterdockor och täcks av en ledstång eller täckplatta. Vanligen av sten, trä eller järn.

Barock

Konst- och arkitekturstil under 1600-talet med förkärlek för det praktfullt dekorerade. Stilen utmärks av svepande, kraftigt markerade former med prakt, patos och svällande rörelse.

Bebyggelsemiljö

Begrepp som används för miljöer där den viktigaste beståndsdelen består av en byggnad eller en grupp av byggnader. Även mark och anläggningar som är en naturlig del av bebyggelsemiljön ingår, men inte parker, trädgårdar eller kulturpåverkade naturmiljöer med ett eget värde.

Betongelement

I fabrik färdiggjuten betongdel, t ex fasadskivor och trappor, som monteras på plats. Karakteristiskt för vissa av rekordårens flerfamiljshus och småhus är att fasaden är uppbyggd av sådana element.

Brutet tak

Se Mansardtak.

Brygghus (tvättstuga)

Fristående, ofta mindre uthusbyggnad med eldstad som användes till tvättning.

Bröstning

Väggparti under fönster.

Burspråk

Mindre, fönsterförsedd utbyggnad på fasaden eller hörnet av ett hus. Burspråket kan sträcka sig över flera våningar men saknar i regel förbindelse med marken.

Byggnadsminnen

Byggnader och byggda miljöer i icke statlig ägo som skyddas enligt bestämmelserna i kulturminneslagens 3 kap. 1 § (KML). Länsstyrelsen har tillsyn över byggnadsminnena.

Bågbro

En bågbro är en bro där de bärande delarna är formade som en båge.

C

Cement

Cement är ett hydrauliskt bindemedel i pulverform som tillsammans med vatten hydratiserar och bildar en hård massa. Med hydraulisk menas att bindemedlet hårdnar även utan tillgång till luft.

Chamotterat tegel

Fasadtegel vars kopp- och löpytor (kort- respektive långsida synlig i fasaden) vid tillverkningen beströtts med krossade tegelskärvor för att få ett speciellt utseende.

Corps-de-logi

Huvudbyggnad i en herrgårdsanläggning.

Curtain wall

Ickebärande skärmfasad/yttervägg i modern arkitektur, upphängd på byggnadens bärande stomme. En curtain wall-fasad är ofta sammansatt av prefabricerade enheter av lätta material såsom glas, stål och aluminium. (eng. curtain; gardin, ridå)

D

Dörrblad

Öppningsbar del i dörr

E

Egnahem

Mindre bostadshus med eller utan jordbruk, vanligen uppfört med statligt stöd. Statens egnahemslånefond tillkom 1904.

Eklekticistisk stil

Av grekiskans eklektikos, utväljande. Att utvälja vad man anser vara det bästa bland gångna tiders olika idéer och presentera dem tillsammans som en helhet. Var ett stilideal under andra hälften av 1800-talet då byggnaders utformning ofta var en blandning av olika tiders arkitekturstilar.

Ekonomibyggnader

Sammanfattande term för gårdsbebyggelse som inte är bostadshus.

Eloxering (anodisering)

En ytbehandlingsmetod av aluminium, som innebär att metallytan oxideras på elektrolytisk väg. Oxidskikten är transparenta och kan färgas. Metoden ger en förbättrad korrosions­beständighet.

Empir

Stilriktning inom nyklassicismen som uppkom i Frankrike och tillämpades under 1800-talet med antiken som förebild, den svenska varianten kallas Karl Johansstil.

Engelsk park/trädgård

Romantisk trädgårdstyp med naturens oregelbundna former som förebild. Parkanläggningar skulle ge ett fritt och naturligt intryck med ”naturliga” landskapspartier, konstgjorda ruiner, paviljonger o.s.v.

Enkelstuga

Enkelstugan är en gammal bostadstyp som oftast förekommer i en våning, ibland två. Består av förstuga och kök på ena sidan och ett rum på den andra. 1734 års Byggninga Balk talar om ”Stuga med förstuga och kammare”.

Entresol (mezzaninvåning)

Halvvåning, mellanvåning, med lägre våningshöjd än de övriga i byggnaden. Även benämning på ett läktarliknande plan i t ex en ateljé eller bostad.

Etagevåning

Lägenhet i två våningar i ett flerbostadshus.

Eternit

Varumärke för en typ av asbestcementskiva, vilka användes både som tak- och fasadmaterial, och var vanligt förekommande under 1960-talet. I Sverige startade tillverkningen redan 1907 i Lomma. Den upphörde 1977.

F

Falsad plåt

Plåt som har skarvats genom övervikning.

Fasspontpanel

Liggande eller stående spontad träpanel av bräder med fasade kanter.

Festong

Girlangornament som liknar en kurva i form av nedhängande band av hopflätade blad, blommor och frukter. Vanlig fasaddekoration på klassiserande byggnader.

Fjällpanel

Träpaneltyp i form av bräder eller spån, lagda i överlappande skikt.

Flankera

Stå på ena eller bägge sidor av något.

Flygel

Sidobyggnad till större huvudbyggnad t ex inom en herrgårdsanläggning. Ett gårdshus sammanbyggt i vinkel med gathus kan även kallas för flygel.

Foder (fönsterfoder, dörrfoder)

Inramande list på väggen runt fönster och dörrar. Fodret tillsluter springorna mellan karmen och väggen. Det utvändiga fodret kallas också för omfattning (se Omfattning).

Folkhemsbebyggelse

Beteckning för det svenska byggnadsbeståndet som tillkom mellan 1940 och 1960, präglat av sociala samband och genomtänkt standard.

Formtegel (fasontegel, formsten, krustegel)

Tegelsten med annan form än vanlig tegelsten, används för dekorativa utformningar i fasader eller interiörer.

Framkammarstuga

Envåningslänga med kök och farstu på ena gaveln, en kammare (framkammare) på den motsatta gaveln och ett större rum mitt i byggnaden.

Fransk balkong

Endast en balkongdörr med ett skyddsräcke i fasaden, d v s ingen balkong med bottenplatta att stå på. Fungerar som vädringsbalkong.

Fransk park/trädgård

Regelbunden och strängt symmetrisk anläggning med tuktade former. Har ofta en huvudaxel med markerat längdperspektiv. Har sitt ursprung i den franska barockträdgården.

Fris (bård)

Horisontellt dekorativt utformat väggfält eller band, ibland utsmyckat med bilder och ornament.

Frontespis

En oftast gavelliknande, förhöjd del av en fasad, som skär genom takfoten. Placeras i de flesta fall mitt på fasaden. Har ofta ett inrett vindsrum.

Fronton

Prydnadsgavel, triangelformat eller segmentformat överstycke placerat ovanför en byggnads taklist eller över fönster- eller dörröppningar i klassiserande arkitektur.

Funktionalism (”funkis”)

Den svenska benämningen på en stilinriktning inom arkitekturen som fick sin definitiva start i Sverige med Stockholms­utställningen 1930. Stilen låter byggnaden uttrycka sin funktion och konstruktion med rena och enkla former och tar avstånd från traditionell ornamentik. Internationellt startade stilriktningen något tidigare än i Sverige och kallades modernism eller international style.

Fönsterband

Sammanhållen rad av förhållandevis små fönster.

Fönsterbleck

Plåt som fästs i karmen under fönstret för att hindra vatten att tränga in i karm och vägg. Droppbleck har samma funktion ovan fönstret.

Fönsterluft (luft)

Del av fönster som begränsas av möte mellan fönsterbågar eller karmdelar såsom post eller tvärpost. Spröjs är inte fönsterluftsuppdelande.

Fönsterpost

Se Post.

Förband

Se Murförband.

Förstukvist (farstukvist)

Täckt utbyggnad framför ytterdörr.

Förvanskning

Inträffar när en ändring, ombyggnad eller renovering av en byggnad eller del av en byggnad förändrar byggnadens karaktärsdrag eller de egenskaper som uttrycker dess kulturvärden så att dessa minskar eller förstörs helt eller delvis. Ett förbud mot förvanskning finns i Plan- och bygglagens 3 kap. 12§ och är knutet till begreppet särskilt värdefulla byggnader.

G

Gasbetong (autoklaverad lättbetong)

Högtrycksånghärdad (autoklaverad) lättbetong framställd av i huvudsak oorganiskt bindemedel (t ex kalk eller cement), finkornigt kiselsyrhaltigt material (t ex sand), porbildande medel (t ex aluminiumpulver) och vatten. Gasbetongen uppfanns på 1920-talet. På 1930-talet utvecklades den ånghärdade, autoklaverade betongen, senare saluförd under produktnamnet Ytong. Lättbetong framställt med cement och sand som huvudbeståndsdelar utvecklades under samma tid under produktnamnet Siporex.

Gavelröste (gavelspets)

Den del av en byggnads gavel som bildas av takfallen och ibland av en horisontell linje vid dessas fot, ofta använt synonymt med gavel.

Gavelsprång

Den del av taket som skjuter ut utanför gavelfasaden.

Genomgående lägenhet

Lägenhet som har fönster i två motstående fasader.

Gesims (taklist, sims, kranslist, listverk, kornisch, murkrans, murkrön)

Framskjutande profilerad list, som upptill avslutar en fasad eller vägg, t ex i form av en taklist. Eller vågrätt indelar en fasad, t ex lister som avdelar olika våningsplan. Även krönande list på paneler eller dörr- och fönsteröppningar. Beroende på sin placering benämns den tak-, krans- eller huvudgesims, gördel- eller sockelgesims.

Gotik

Stilinriktning under medeltiden som kännetecknas av spetsbågar och vertikala, uppåtsträvande indelningar tack vare strävsystemet. I Skandinavien förekommer gotiken ca 1250-1550. Under andra hälften av 1800-talet även nygotik.

Gördelgesims

List som horisontalt avdelar en fasadyta, vanligen mellan två våningar.

H

Herrgård

Större gård. Tidigare benämning på en gård ägd av en ”herreman”, dvs. adlig person.

Hängstag

Hängstag – del i brokonstruktion vars uppgift är att hänga upp brobanan i bågen

Hörnkedja

Markering av ett hörnparti genom att hörnstenarna lagts växelvis med lång- eller kortsidan utåt. Hörnkedjor förekommer även som imitation utförda i puts som ett dekorativt arkitekturelement.

I

J

Joddlarbalkong

Folkligt begrepp för balkong placerad på byggnadens kortsida, integrerad i byggnaden genom att byggnadens tak går ut över balkongdelen. Balkongtypen har fått sin benämning eftersom det liknar klassiskt utformade gårdar med långt utkragande tak i Österrike, Bayern och Schweiz.

Jugend

Stilinriktning ca 1900-1910. Organiska eller stiliserade växtmotiv och geometriska former är karaktäristiska drag, internationellt kallas stilen Art Nouveau. Den ”nya stilen” var ett försök till självständigt skapande i reaktion till 1800-talets stilimitation.

K

K- märkt

Uttrycket används idag som populär beteckning för kulturhistoriskt intressant bebyggelse t ex byggnadsminnen, byggnader som är skyddade genom speciella bestämmelser i detaljplan, miljöer som ingår i något bevaringsprogram eller bebyggelse som har uppmärksammats i andra sammanhang. Begreppet har idag ingen juridisk status. K-beteckning användes tidigare i stadsplaner för byggnader av kulturhistoriskt värde. Den har nu ersatts av andra, bl.a. Q-beteckning i detaljplan.

Kallmur

Mur utan murbruk.

Kannelyr

Längsgående räffla, t ex på en kolonn eller pilaster (kannelerad kolonn/pilaster).

Kapitäl

Kapitäl, pelarhuvud, är den översta utsmyckade delen av en kolonn, pilaster eller pelare. Kapitälet är ofta karakteristiskt för olika byggnadsstilar.

Karljohansstil

Stilinriktning under Karl XIV Johans tid på 1800-talet. Kännetecknas av en enkel klassicism som präglas av stramhet och tyngd, men går under sin utveckling mot en mer borgerlig karaktär. Internationellt kallas stilen empire.

Karm

Infattning av väggöppning (dörrkarm eller fönsterkarm), vanligen en ram av trä.

Karnis

List med S-profil, dvs. bestående av en konkav och en konvex kurva.

Kedjehus

I rad sammanbyggda småhus med mellanliggande ”länkande” garage eller förrådsbyggnader som binder samman till en lång ”kedja”. Kedjehuset kan betraktas som ett mellanting mellan radhus och fristående villa.

Klassicism

Stildrag som är inspirerade av den klassiska arkitekturen i antikens Grekland och Italien. Klassiserande stilar återkommer med jämna mellanrum i historien, med början under renässansen.

Knuttimring

Konstruktion med liggande timmerstockar som är sammanfogade genom knutar. Dessa kan vara utformade som korsknutar (utknutar) där stockändarna sticker ut ett stycke utanför varandra eller som slätknutar (laxknutar) där knutarnas yttersida är slät.

Kolonn

Fristående rund, hög pelare som består av tre delar; bas, skaft och överst kapitäl. Kolonnen kan även användas rent dekorativt utan bärande funktion. I den grekiska arkitekturen ingick tre kolonntyper med varierande utformning; den doriska, den joniska och den korintiska.

Konsol (bärsten, kragsten)

Från väggen utskjutande, bärande eller stödjande byggnadsdel för balkong, skulptur, taksprång m.m. Ofta med dekorativ utformning.

Kopplade (fönster)bågar

Fönster där inner- och ytterbågen är sammankopplade med gångjärn och koppelbeslag.

Kor

Den del av en kyrka där altaret är beläget. Vanligen placerat i öster och ofta avslutat med en absid.

Kornisch (kransgesims)

Listkrön ovanför en dörr eller ett fönster, alternativt listverk placerat överst på en väggyta, som ibland löper runt hela byggnaden.

Korrugerad plåt

Plåt med karaktäristisk profil; kan vara vågprofilerad (sinusformad) eller trapetsprofilerad.

Korsvirkeskonstruktion

Fackverk av trä, utgörande en bärande stomme av varandra korsande bjälkar och stöd, ofta förstärkta med snedsträvor. De härigenom bildade fyr- eller trekantiga facken fylls ut med murverk eller lerklinat flätverk, som ofta putsas över.

Krypgrund

Ouppvärmt utrymme mellan bottenbjälklaget och marken i ett källarlöst hus.

Kulturarv

Begreppet aktualiserades under 1990-talet som ett bredare begrepp än kulturmiljö. Det omfattar materiellt såväl som immateriellt kulturarv, således även sådant som finns dokumenterat i arkiv och museer eller utgör en levande tradition.

Kulturlandskap

Landskap som mer eller mindre starkt omvandlats genom människans verksamhet. Vanligen odlingslandskap (agrart landskap) men kan också omfatta urbana landskap, industrilandskap m.m.

Kvadermönster

Reliefmönster i murverk avsett att efterlikna mur av naturstensblock.

Kvadersten

Mursten huggen till block med släta sidor.

Kålgård

Äldre benämning på köksträdgård.

Källarvind

Uthusbyggnad/förrådsbyggnad med bottenvåning av sten och överbyggnad av trä.

L

Lamellhus

Långsträckta fritt liggande byggnader, vanligen placerade parallellt med varandra. Lamellhuset har två, tre eller fyra våningar med två eller flera trapphus men i regel inga hissar. Förekommer som smalhus med husdjupet 7-9 meter och tjockhus med husdjupet 12-16 meter. Lamellhus placeras i princip alltid i grupp och bildar tillsammans öppna mönster med inslag av grönska.

Landspann

Landspann – de delar av en bro som återfinns mellan två stödpunkter och som anslutar till land.

Lanternin

Liten taköverbyggnad med fönster, speciellt som krön på en kupol, torn, tak eller liknande.

Lisen

Halvpelare. Vertikalt, slätt band, som skjuter ut förhållandevis obetydligt från en muryta, men som till skillnad från en pilaster saknar bas och kapitäl.

Liv (i liv)

Den lodräta ytan av en mur eller byggnadsdel.

Locklistpanel (lockläktpanel)

Panel där underbräder spikas med smala springor och över springorna spikas smala läktbräder/täcklister.

Lockpanel

Panel där underbräder spikas med breda mellanrum som sedan täcks med lika breda lockbräder.

Loftgångshus

Lamellhus med utanpåliggande trapphus och loftgångar.

Loggia

Täckt gång eller rum, åt en eller flera sidor öppen, ofta genom en arkad eller kolonnad.

Luft

Se Fönsterluft.

Lunettfönster

Av franskans lunette ”liten måne”. Ett litet, halvcirkelformat fönster. Vanligt som vindsfönster.

Lättbetong

Betong med låg densitet. Lättbetong är cementpasta eller cementbruk, som med hjälp av tillsatsmedel sväller upp och får en kvarstående porositet efter hårdnandet. Ibland räknas även lättballastbetong som lättbetong.

M

Mansardtak

Yttertak, vanligen sadeltak, med brutet takfall, varav det nedre takfallet står nästan lodrätt. Utrymmet under mansardtaket tas ofta tillvara som en mindre våning.

Masonit

Varumärke för en typ av hård träfiberskiva. Benämnd efter uppfinnaren W.H. Mason.

Materialitet

Det uttryck som materialet har genom sin form, färg och ytstruktur, samt den påverkan detta har på vår upplevelse av arkitektur och föremål.

Mezzaninvåning

Låg mellanvåning, halvvåning, i fasaden vanligen redovisad som en horisontal rad av förhållandevis små, fyrkantiga fönster.

Miljonprogrammet

1965 fattade Sveriges riksdag beslutet att en miljon lägenheter skulle byggas på tio år för att få bort bostadsbristen. 1974 var målet uppfyllt, bostadsbristen var bortbyggd. De områden som tillkom under dessa år bär tydliga drag av långtgående produktionsanpassning. Se även Rekordåren.

Milsten, milstolpe

Vägmärke vid landsväg som angav avstånd i mil, halvmil och kvartsmil. 1649 började stolpar som angav helmil att sättas upp och från år 1734 tillkom stolpar som visar halvmil och kvartsmil. (En gammal svensk mil fram till 1890-talet motsvarar 10 689 m.)

Modernism

Internationell benämning för den epok inom konst och arkitektur som grundades på 1920-talet och varade fram till mitten av 1970-talet. Begreppet funktionalism är den svenska benämningen för den arkitekturstil som inledde den modernistiska eran i Sverige på 1930-talet.

Munkförband

Förband i tegelmurning bestående av två löpare (tegelstenens smala långsida) omväxlande med en bindare (även koppyta, tegelstenens kortsida) i varje skift (lager).

Murförband (förband)

Den ordning enligt vilket murstenar och murblock läggs för att sammanhållande och stabiliserande verkan skall uppstå i murverket.

Mönstermurning

Mönster i tegelmur som utformas genom utkragade stenar eller speciella formstenar som ger reliefverkan och/eller användning av tegel i varierande kulör.

N

Nara

Tvärställd bräda på enkel bräddörr, som håller ihop de stående brädorna som utgör dörrbladet. Kan även vara monterad diagonalt.

Nationalromantik

Stilriktning runt 1910-talet med inspiration från äldre inhemsk byggkultur där man ville ta till vara den nationella egenarten.

O

Omfattning (fönsteromfattning, dörromfattning)

Inramande list på fasader runt fönster och dörrar (utvändigt). Utgörs på träfasader vanligen av profilerade bräder, på putsfasader av en slätputsad ram. Omfattningarna är ofta i avvikande färger.

Ornament

Smyckande motiv på föremål och byggnader. Ornamenten kan bestå av geometriska former (t ex meander), vegetabiliska former (t ex bladverk), djur eller mänskliga figurer.

Oxöga

ett ovalt eller runt, litet fönster.

P

Panel

Brädfodring, dvs. inklädnad med brädor, av väggar eller tak.

Parstuga

Bostadshus bestående av två rum (stugor) med förstuga och kammare däremellan. En utveckling av enkelstugan med ett rum och förstuga. Köket flyttades senare till kammaren bakom förstugan. Vanlig bostadsform bland allmogen från 1500-talet fram till mitten på 1800-talet.

Patina

Betyder egentligen ärg men används bildligt om de spår av tidens gång som finns på en byggnads eller föremåls yta i form av till exempel blekning, slitage eller åldrande.

Pauvres honteux

Fransk benämning för fattiga, ofta äldre människor som ”sett bättre dagar”.

Pergola

Täckt gång med glest placerade smala stöd. I parker och trädgårdar en med växter övervuxen gång.

Pilaster

Platt väggpelare som används för dekoration av väggyta, vanligen något utskjutande utanför murlivet. I likhet med kolonnen indelad i bas, skaft och kapitäl.

Pivåfönster (vridfönster)

Fönster som är upphängt på pivåer, ett slags tappar som gör att fönstret kan öppnas genom att svängas i höjd- eller sidled, beroende av pivåernas placering. Vanligen är dessa placerade på vardera sidan av fönstrets halva höjd, så att det öppnas genom att vridas kring en horisontal axel vid fönstrets mitt.

Pivåhängda

Pivåfönster (vridfönster). Fönster som är upphängt på pivåer, ett slags tappar som gör att fönstret kan öppnas genom att svängas i höjd- eller sidled, beroende av pivåernas placering. Vanligen är dessa placerade på vardera sidan av fönstrets halva höjd, så att det öppnas genom att vridas kring en horisontal axel vid fönstrets mitt.

Pivåhängt

Pivåfönster (vridfönster). Fönster som är upphängt på pivåer, ett slags tappar som gör att fönstret kan öppnas genom att svängas i höjd- eller sidled, beroende av pivåernas placering. Vanligen är dessa placerade på vardera sidan av fönstrets halva höjd, så att det öppnas genom att vridas kring en horisontal axel vid fönstrets mitt.

Portal

Arkitektoniskt framhävd ingång, ofta försedd med skulpterad utsmyckning.

Post (fönsterpost, dörrpost)

Vertikalt eller horisontalt stöd som delar en dörr- eller fönsteröppning i två eller flera delar. På fönster är posten den fönsterluftskiljande delen av fönsterkarmen. Den horisontala posten kan där även benämnas tvärpost.

Postmodernism

Stilinriktning som växte fram under 1970-talet men var vanligast i Sverige under 1980- och delvis 90-talet. På postmodernistiska byggnader används ofta symboler samt ytlig dekoration. Stilen utnyttjar äldre arkitekturelement och refererar ofta till äldre stilar, ibland på ett ironiskt eller lekfullt sätt. En postmodernistisk byggnad kan t ex ha tympanonfält utan spets eller en bruten pelare utan funktion som fasaddekoration.

Profilerad plåt

Plåt med karaktäristisk profil, kan vara vågprofilerad eller trapetsprofilerad.

Pulpettak

Yttertak med endast ett takfall, motsvarande ett halvt sadeltak.

Punkthus

Fristående hus med flera våningar och med ett, vanligen centralt beläget, trapphus. Oftast tre till sex lägenheter i varje våningsplan. Punkthus har en markerad höjdverkan och utnyttjas normalt för höghusbyggande. Grundplanens form är vanligen fyrkantig men kan också vara t.ex. trekantig (triangelhus), rund (cylinderhus) eller stjärnformig (stjärnhus).

Puts

Fasadbeklädnad med putsbruk kan vara av varierande slag t ex slätputs (slät yta), spritputs (grövre knottrig yta) och ädelputs/konstputs som innehåller glimmer och påminner om en naturstensyta.

Pärlspont

Spontad panel med s k pärla (rund förhöjning vid sponten). Vanlig på inneväggar och innertak.

Q

Q

Stora Q i detaljplanen betyder att användningen skall anpassas till bebyggelsens kulturvärden. Användningen är fri så länge den inte inkräktar på själva bevarandet eller stör omgivningen. Användningen av Q medför inte i sig något formellt rivningsförbud, men rivningslov torde i allmänhet kunna vägras med stöd av 8 kap. 16 § PBL.Lilla q i detaljplanen anger skyddsbestämmelser och/eller rivningsförbud för byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär. Skyddsbestämmelser får också utfärdas för tomter och allmänna platser, vars trädgårds- eller gårdsanläggningar, respektive park- eller torganläggningar från samma aspekter är särskilt värdefulla. Betydelsen av q preciseras i detaljplanen.

R

Rekonstruera

Återskapa ett tidigare (ibland ursprungligt) utseende.

Rekordåren

Samlingsuttryck för den intensiva byggperioden i Sverige som inleddes i slutet av 1950-talet och pågick till mitten av 70-talet. Begreppet myntades i den samtida samhällskritiken mot byggandet. Miljonprogrammet utgör en del av denna period, 1965-74, se Miljon­programmet.

Relief

Skulpterad figurframställning på en slät bakgrundsyta. En relief kan också vara ett ornamentalt motiv. Figurerna kan framträda som obetydliga förhöjningar mot bakgrundsytan (basrelief, lågrelief) eller till ungefär halva sin storlek träda fram mot bakgrunden (halvrelief) eller nästan helt frigöra sig från denna och närma sig friskulptur (hautrelief, högrelief).

Renovera

Betyder förnya och innebär ofta att försätta byggnaden i ett skick som om den vore ny, till exempel genom att byta ytskikt, inredning, installationer m.m.

Renässans

Stilinriktning under 1500-talet som ville återuppliva den antika, klassiska arkitekturen.

Reparera

Att laga eller iståndsätta. Utgör ofta en del av underhållsåtgärderna.

Restaurera

Betyder att återupprätta, återställa eller återföra en byggnad till ett tidigare eller ursprungligt skick eller tillstånd, eller enbart i tekniskt fullgott skick. En restaurering förutsätter att tillräckligt mycket finns bevarat av spår, tidsskikt och originalmaterial för att säkerställa en så hög grad av autenticitet som möjligt. För en varsam restaurering bör ingreppen vara få; tillägg och byggnadsarbeten bör ske med de metoder och material som användes när byggnaden uppfördes.

Reversibel

Betyder omvändbar. Inom byggnadsvården innebär reversibilitet att ett byggnadsverk ska gå att återföra till det skick det befann sig i innan nya åtgärder, ingrepp eller tillägg utfördes, till exempel vid en ombyggnad eller rekonstruktion. Förändringar och nya tillägg utförs på ett sådant sätt att så lite ingrepp som möjligt görs i originalmaterial och konstruktion.

Revetering

Putsbeklädnad på träunderlag, där putsen fästs på exempelvis vassmattor, träpluggar eller reveteringstegel.

Riksintresse

Geografiskt område som i nationellt perspektiv är av mycket stor betydelse för något av de syften som anges i miljöbalken 1998:808 (tidigare naturresurslagen 1987:12). Områden med kulturvärden av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Riksintresseområden för kulturmiljövården har utpekats genom beslut av Riksantikvarieämbetet.

Risalit (avant-corps)

Framskjutande, utspringande del av fasad genom husets hela höjd. Vanligast som en markering av mittpartier.

Rokoko

Stilinriktning från 1700-talet med former som har sitt ursprung i naturen. Lätta, sirliga och behagfulla former och ljusa pastellfärger.

Romansk stil

Arkitekturstil under tidig medeltid som kännetecknas av slutna murverk med rundbågiga ljusöppningar och portaler. Präglas av tyngd och massivitet.

Rotunda

Rotunda (lat. rotundus "rund") är en cirkelformad byggnad som kan vara täckt av en kupol.

Rullskift

Ett murförband där stenarna ligger "på högkant" vinkelrätt mot muren.

Rustik (rustika, rusticerad, rusticering)

Betyder egentligen lantlig, bondsk, grov, rå. På byggnader menas en fasadyta med grovhuggna kvaderstenar ofta i ett råhugget skick, utskjutande från fasadlinjen i övrigt. Kan också imiteras på putsade fasader med fogmarkeringar, utskjutningar, ristningar eller dylikt så att det skall likna naturstensblock.

Rutnätsplan

Stadsplan som har ett nät av rätvinkligt korsade gator och rektangulära kvarter och platser. Rutnätsplanen är en grundläggande typ för den regelbundet planerade staden och användes redan under antiken.

Rödfärg (falurött)

Slamfärg med pigment av järnoxidrött, i Sverige oftast kallat falurött. Den röda kulören har varierat beroende av ur vilken av gruvorna i Sverige pigmentet tagits och framförallt på hur hårt det bränts. Hård bränning ger mörk färg, lätt bränning ger ljus.

S

Sadeltak

Den vanligaste takformen med två lutande takfall som överst möts i en takås.

Sandwichelement

Monteringsfärdig byggnadsdel bestående av två tunna och starka skal, som omsluter en kärna av relativt lätt material med isolerande egenskaper. Används främst som ytterväggselement.

Schweizerstil

Panelarkitekturstil som kännetecknas av sirligt utformad dekoration i trä, fabrikstillverkad eller handgjord. Inspirerad av den mellaneuropeiska alparkitekturen. Stilen nådde Sverige och Norge efter 1800-talets mitt och möjliggjordes av ny finbladig sågteknik. Kallas i Sverige även snickarglädje.

Segmentbåge (stickbåge)

Rundbåge vars bågform är ett cirkelsegment, som är mindre än en halvcirkel.

Sidoljusparti

Fönsterparti i anslutning till ytterdörren. Används för att ge ljus till hallen.

Skans

En renodlat militär befästningsanläggning. Huvudsakligen byggd av jordvallar och vallgravar. Innehåller både öppna och täckta stridsvärn. Ej permanent besatt i fredstid.

Skiffer

Bergart med parallellstruktur som gör att den kan klyvas i tunna skivor.

Skifte

Omfördelning av ägor bl.a. för att uppnå ett mer rationellt jordbruk. Lagar om skifte infördes 1749 (storskifte), 1803 (enskifte) och 1827 (laga skifte). Syftet med storskiftet var att samla varje delägares mark till så få enheter som möjligt. Enskiftet och laga skiftet innebar att varje ägares mark sammanfördes till en enhet vilket medförde utflyttningar och stora förändringar i den gamla bystrukturen.

Skiftesverkshus

Hus där den bärande ytterväggen består av stående spårade stolpar med liggande plank eller timmer inskjutna i spåren. Vanligast på ekonomibyggnader.

Skivhus

Avlång hög byggnadskropp i minst fem våningar och med flera trapphus. Motsvaras inom låghusgruppen av lamellhuset.

Slamfärg

Kokas av färgpigment, råg- eller vetemjöl, järnvitriol och vatten. Vanligaste pigmentet i slamfärg är järnoxidrött, i Sverige oftast kallat falurött. Den förekommer på nästan alla typer av byggnader, från stormansgårdar och säterier till enklare logar och uthus. Den röda kulören har varierat beroende av ur vilken av gruvorna i Sverige pigmentet tagits och framförallt på hur hårt det bränts. Hård bränning ger mörk färg, lätt bränning ger ljus. Men slamfärg förekommer också i ljusare kulörer som gult, vitt, grått, och mörkare kulörer som brunt och svart. Även ockragult och oxidgrönt är exempel på kulörer med gammal tradition i Sverige.

Slammad fasad

Fasad putsad med tunn puts, utstruket till slät yta, ibland så att teglet syns under bruket.

Smalhus

Lamell- eller skivhus med en bredd av högst tolv meter, varigenom lägenheterna kan göras genomgående, med fönster åt två håll. Se även Lamellhus.

Snickarglädje

Lövsågade, dekorativa detaljer på trähus som möjliggjordes av en ny finbladig sågteknik. Vanlig utsmyckning bl.a. på byggnader från 1800-talets senare del.

Spann

betecknar den del av en bro som återfinns mellan två stödpunkter.

Spritputs

Puts på yttervägg som innehåller grov sand så att putsytan blir knottrig eller skrovlig. Pigmenterad puts innehåller en mindre del finkornigt stenmaterial av i allmänhet högst 6-8 m.m. kornstorlek, ärtsingel.

Spröjs

List som indelar glasruta vertikalt eller horisontalt (utan att vara fönsterluftsuppdelande). Fönsterglaset vilar i spröjsens fals och hålls på plats med stift och kitt alternativt av en trälist.

Stiglucka

Överbyggnad vid ingång till kyrkogård, ofta som ett porthus i kyrkogårdsmuren.

Stjärnhus

Speciell typ av punkthus bestående av tre huskroppar som trålar ut från det i husets mitt belägna trapphuset. Erbjuder ofta samtliga lägenheter fönster åt flera håll.

Stuckatur

Blandning av gips, kalk och sand. Den snabbt torkande massan kan både gjutas och modelleras och används till att forma listverk, ornament och även skulptur.

Suterrängvåning (sluttningsvåning)

Våning som är belägen i en sluttning så att den delvis ligger under omgivande markyta och som till någon del innehåller bostadsutrymmen.

Syll (bottensyll)

Den liggande, bärande bottenbjälken i en trävägg. I väggarnas övre del motsvaras syllen av ett hammarband.

Sågtak (sågtandstak)

Yttertak som består av en serie parallellt med varandra ordnade sadeltak, vars takfall har olika lutningsgrad. Den brantaste sidan är i regel försedd med en rad av fönster för att släppa in dagsljuset i den övertäckta lokalen, som vanligen är en industrilokal eller dylikt. I längdsektionen har sågtaket en sågtandsliknande form.

Säteritak

Ett valmtak där taket har två fall, skilda åt av ett vertikalt, ibland fönsterförsett parti. Denna taktyp var ideal under 1600-talet i svensk karolinsk herrgårdsarkitektur och är ett kännetecken för adelns sätesgårdar under denna tid.

T

Takfall

Lutande parti av ett yttertak, avsett att avleda nederbörd.

Takfot

Nedersta kanten av yttertak. Den del av yttertaket som skjuter ut utanför ytterväggen.

Takgesims (taklist)

Krönande listverk på en fasad, ibland löpande runt hela byggnaden (kransgesims).

Takkupa

Utskjutande mindre parti av ett yttertak, utbyggt i samma riktning som takets fall och försett med fönster framtill. Är ofta en del av ett särskilt rum i vindsvåningen och är vanligen täckt av ett kupigt tak eller ett sadeltak.

Taknock (takås)

Horisontal skärning mellan två åt olika håll, från varandra, lutande takfall. Den högsta delen av taket.

Taktassar

taktass - den del av en takstol (bär taket i tvärriktningen) som syns under takfallet.

Taktäckning

Den yttre beklädnaden av ett tak till skydd mot fukt, nederbörd m.m. Numera vanligen bestående av takpapp, plåt eller överläggsplattor av tegel, skiffer eller asbestcement (eternit).

Takås (ås)

Vanligen sekundärt bärande regel eller bjälke lagd tvärs taklutning. Ligger fästad vid sparrarna i ett tak i rät vinkel mot dessa och således parallellt med takfoten. Upprepas med vissa mellanrum ända upp till taknocken och förekommer bl. a. som underlag för taktäckning av överläggsplattor av plåt, asbestcement m.m.

Tandsnitt

Listornament i form av en rad tätt sittande små kuber eller ”tänder” med mycket smala mellanrum på listens undersida, under exempelvis en takfot. Vanlig ornamentik i klassicistisk stil.

Teak

Träslag som var vanligt förekommande i exempelvis, dörrar, fönster och möbler under 1950-1960-tal.

Terrasshus

Terrasserat hyreshus eller radhus, i förra fallet med våningsvis avtrappning uppåt, i senare fallet anlagt utmed en sluttning, så att taket till varje enskilt radhus ofta kan användas som takterrass av närmast följande hus.

Tilläggsisolering

Begrepp infört i slutet av 1970-talet i samband med en kampanj för energisparande. Ett stort antal tilläggsisoleringar innebar att byggnadens fasader ändrades genom inklädnad med ett isoleringsskikt och nytt fasadmaterial.

Tjockhus

Lamell- eller skivhus med en bredd av minst tolv meter. Tjockhus har inte genomgående lägenheter.

Trafikseparering

Trafikteknisk uppdelning av fordons- och gångtrafik i ett system av över- och underordnade trafikleder och/eller i ett system av sinsemellan åtskilda leder. Trafikseparering är genomförd antingen i marknivån eller genom nivåskilda trafikleder eller genom kombination av båda typerna.

Trappgavel

Husgavel som avslutas uppåt i trappstegsform och som skjuter upp utanför yttertaket.

Trädgårdsstad

Stadstyp som lanserades i Sverige vid sekelskiftet 1900. Enligt sin upphovsman, britten Ebenezer Howard, skulle stadstypen förena stadens och landets fördelar och samtidigt eliminera deras respektive nackdelar. Trädgårdsstaden skulle vara en nyanlagd självständig och ekonomiskt självförsörjande stad, dominerad av småhusbebyggelse med tillhörande trädgårdar och även i övrigt ett starkt inslag av grönska. I centrum av staden skulle de offentliga byggnaderna placeras och runt dessa i ett brett bälte bostadsbebyggelsen. Fabriker och industrier lokaliserades till en yttre krans. Trädgårdsstadstanken har bara i två fall realiserats efter Howards egna idéer (båda i Storbritannien), men den har likväl spelat en mycket viktig roll i 1900-talets stadsplanering för uppkomsten av villaförstäder och satellitstäder både internationellt och i Sverige.

Träfiberskiva

Skiva bestående av lignocellulosafibrer, vilkas bindning till varandra i första hand beror på fibrernas egna vidhäftningsegenskaper.

Tvärpost

Se Post.

Tympanon

Triangulärt eller halvcirkelformat fält i en klassisk tempelgavel, ofta skulpturalt utsmyckad. Kan exempelvis kröna en frontespis eller ett fönster.

Tälttak

Pyramidformat yttertak, vanligen bestående av fyra triangulära takfall som möts upptill i en spets.

U

Urbanisering

Förvandling från land till stad, främst genom befintlig stadsbebyggelses expansion och utväxt över omgivande landsbygd men också genom anläggande av nya städer.

V

Valmat tak

Tak med fall åt fyra sidor. Oftast ett sadel- eller mansardtak vars kortsidor skurits av med triangelformade takfall ner mot gavlarna. Kan kombineras med andra taktyper.

Valv

Bärande konstruktion av sten eller tegel som sammansatts till en buktig övertäckning av ett rum eller för att fylla en konstruktiv funktion, t ex valvbro.

Vankantade

Vankantade brädor användes tidigare ofta på lador, uthus, bodar och liknande. Kan även kallas för okantad panel. Paneltypen konstrueras på samma sätt som lockpanel, men panelbredden varierar starkt och panelbrädorna har koniska mått, varför de vänds med omväxlande bredända mot smalända. Paneltypen är relativt ovanlig idag.

Varsamhet

Varsamhetskravet som det är uttryckt i Plan- och bygglagen 3 kap 10§ är ett generellt, absolut krav som ska gälla alla ändringar. Det innebär att byggnadens karaktärsdrag ska beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas tillvara. Dessa skall även iakttas när de tekniska egenskapskraven tillämpas.

Villa

Friliggande enfamiljshus med trädgård.

Vindskiva

Bräda längs takkanten på gavel. Vindskivan är ibland dekorativt behandlad.

W

X

Y

Z

Å

Ä

Ö

Överstycke (fönsteröverstycke, dörröverstycke)

Del av vägg ovanför fönster eller dörr. Även beteckning för prydande krön, ofta triangel- eller segmentformat, över dörr eller fönster, i synnerhet i klassiserande arkitektur.